Dagens bästa Mini

Vi har köpt ny badkarspropp. Proppen som hör till badkaret var borta när vi flyttade in och en "diskpropps"variant fanns istället. Den har sakta men säkert luckrats upp och i helgen fick jag äntligen tag på en ny. En svart i gummi med en magnet i.

Och det gjorde Mini högst konfunderad. Att den fastnade på insidan av badkaret. Men gulligast var ändå när han försökte sätta dit badankan bredvid.

Jakten på extramormor

Mail till PRO och SPF har inte gett utdelning, så idag har jag mailat till en diakon och hoppas på snart svar. Sajten extramormor verkar inte vara vid liv. Några fler tips om var jag kan få kontakt med lämpliga kandidater till positionen?

G

"Gucka" sa Mini i stolen under middagen. "Guuuuuucka!" och lilla fingret pekade mot bänken där gurkan låg. Så han fick ett par bitar till. "Mmmmm... gucka!"

Så har vi lagt G-ord till listan på alla ord på B. Ja och "tacktor" då. Inte att förglömma. Eller "hallååå" och "hejdåå".

Semla

Slurp sa det, så var Minis första semla ett minne blott...

Hjältinna

Jag vet att de menar väl. Att orden sägs med vördnad, men jesus vad jag blir provocerad när ensamstående föräldrar beskrivs som hjältar, starka och duktiga. Det får mig att framstå som ett offer på något märkligt sätt. Som att mitt liv är så TUNGT och tufft.

Och visst är det så att mitt liv kanske inte är det lättaste just nu. Men det vill jag bara tala om att det är inte Mini som gör det tufft och tungt, snarare tvärtom. Utan Mini hade min tillvaro (antagligen) på riktigt varit det. Det som gör mitt liv tufft och tungt just nu är delvis årstiden, delvis min jobbsituation, men framförallt så är det den svenska sjukvården.

Att jag är ensamstående, att Mini tar mycket av min tid har INGENTING med det att göra.
Basta.

Nej, jag är inte någon hjältinna. Jag är en alldeles vanlig mamma. Så det så.







PS. Det går bra att länka till det här inlägget när jag klagar på att det är tungt att vara ensamstående i framtiden. DS.

Ilsk!

Mini är en liten gullunge för det allra mesta. Han flirtar, flinar, glittrar med ögonen, pratar, dansar och är allmänt gullig. Det är omöjligt att inte tycka om honom (säger jag helt opartisk i frågan). Men på sista tiden har jag noterat något som ökar i frekvensen. Mini har humör och visar det. Får han inte precis det han vill så blir han förbannad. Han kan lägga sig på golvet och sparka med fötterna. Skrika så att han blir högröd i synen. Ilskna stora krokodiltårar rinner längs kinderna.

Jag blir lite ställd. Vad hände med gulletrollet? Buslusen? Goseungen? Och vad är det här för ett litet monster?! Att ge efter skulle vara att spä på det beteendet. Att bli arg är att tappa det. Så jag vänder bort blicken och går för det mesta. Med orden "det här tycker jag inte är okej". Lite rädd för att göra "fel" så att beteendet ökar istället för att minskar.

Min mamma brukar berätta om hur hon, när min syster fick ett sånt där utbrott inne i en leksaksaffär, härmade henne och la sig på golvet, skrek och viftade med armar och ben. Det funkade visst klockrent. Tror dock att Mini är lite för liten för en sådan metod ännu.

Frågan är nu, hur ska man hantera viljeutbrott från ettåringar egentligen? Hur gjorde/gör du?

Lite bättre

Min vecka började inte på topp och havererade mer eller mindre mot slutet, bara för att hämtas upp av att ta itu med ett stort problem, få en ny dator (tack jobbet) och hämta hem bästa vännen. Så skönt! Jag har druckit mer vin än jag gjort på länge. Shoppat förnuftigt på rea och lagat supergod mat. Lördagkvällen startade med skumpa.

Plötsligt känns allt lite bättre. Se där vad god mat, gott vin, god shopping och goda vänner kan göra gott!






Edit: Ja och lite bubbel såklart!

Drömjobbet

Åh, vad jag skulle vilja jobba med information inom sjukvården ur mottagarens perspektiv. Det kan bara bli bättre!

Tryggt

Det är bra att barnkläder är märkta så här, eftersom barnen inte är det.

Vardagslogistiken

Det var ju det här med vardagen. Hur får jag ihop allt? Litet barn och heltidsarbete. Sanningen är att det går väl sådär. Jag har konstant dåligt samvete för något. Fast det tror jag att alla föräldrar har mer eller mindre.  I vilket fall så hade jag lätt panik inför jobbstarten när jag hittade N. N är 22 år och älskar barn. Har passat barn i en familj innan och jobbade nu som väktare. När vi träffades sa det klick direkt. Mini älskade N och N älskade Mini. Perfekt.

Tanken var att N skulle hämta Mini på förskolan en dag i veckan och då skulle jag kunna jobba längre, eller hitta på något bara för mig. Det blev inte riktigt så. N har hämtat Mini de dagar jag har varit i Köpenhamn hos kund. Det blev lite hackigt där i december med all VAB. Och att hitta på något bara för mig? Det kändes stressigt att göra något när man får betala 100 kr extra i timman man gör det. Dessutom längtade jag oftast ihjäl mig efter Mini och det värsta var ju när jag inte hann träffa honom alls på kvällen.

Så. I fredags passade N Mini. Det gick ju bra som vanligt. Men när vi skulle säga hejdå så berättar N att hon kommit in på lärarutbildningen. I Göteborg! Men inte nog med det. Hon flyttar idag.

Det innebär att jag plötsligt är utan barnvakt. Huvaligen!

En 16-årig tjej kom fram till mig i parken och gav mig sitt nummer för hon ville så gärna passa barn och hon tyckte att Mini var så söt. Men jag känner att 16 år är lite ungt. Är jag sjåpig då?

Nåväl. I lätt panik mailade jag till PRO igår med en förfrågan om det finns någon i föreningen som vill vara extra mor- eller farmor till Mini. Jag vill ha någon som är mer stabil i vår tillvaro. Någon som är med Mini för att hon eller han älskar barn och bara vill umgås. Någon som vill bygga en relation på riktigt med honom och såklart med mig.

Funderar på att sätta in annons i typ Hemmets Veckotidning om jag inte får napp genom PRO. Har ni andra idéer om var man kan hitta stabila och bra pensionärer i sin omgivning? Lapp på ICA?

Jag skulle

Jag skulle berätta om något jag gjorde igår, men nu hör jag "bulle bulle" från sängen bredvid. Dags att rodda frukost!

KBT eller Mindfulness

Ni är några som läser här som kan psykologi. KBT eller Mindfulness? Vad är skillnaden? Vilket används till vad?

Tack på förhand!

Barnvagnsrecension

Inspirerad av Livets Underverk kommer här ett inlägg om mina barnvagnar.

Jag var rätt fundersam över vilken vagn jag skulle ha när jag var gravid med Mini. Till att börja med så var det ett stort steg att ens gå och titta på vagnar. Sedan var jag osäker på om jag skulle behöva en större bil eller hur jag skulle göra.

I efterhand kan jag le lite åt allt det där. Jag hade turen att i princip få en gammal Teutonia Kombivagn. Den hade liggdel, sittdel och stora luftpumpade däck. Perfekt, tänkte jag och tänkte att jag kan ha den tills jag vet vad jag vill ha för vagn.

Men den var tillräckligt bra för att jag skulle använda den länge. Visst, den var inte snyggast och den hårda insatsen var tung, men å andra sidan drar jag in vagnen i lägenheten så jag kopplade inte bort insatsen särskilt ofta. Lite tung att lyfta in i bilen var den också, men å andra sidan så lyfte jag inte in den i bilen särskilt mycket heller. I perioder var jag inne på att skaffa mig en modernare vagn, men hur jag än dividerade med mig själv så kunde jag inte försvara det. Dessutom gick vagnen som ett skepp genom all snö och slask som var förra vintern.

Så, en dag, så fick jag punktering! Ingen fara, det lagar jag till imorgon bitti, sa cykelhandlaren. Det var bara det att imorgon bitti skulle jag åka till Louisiana med vännen. Hemma stod nya Brio Race-vagnen köpt på erbjudande och väntade på att Mini skulle växa till sig. Så Mini fick åka till Louisiana i sin nya vagn. Och han älskade den! Förtjust pep han över konsten och människorna omkring sig. Han fick en helt annan kontakt med omgivningen.

Det var inte bara Mini som var förtjust, utan även mamman. Så lätt att köra. Smidig på tåg och buss. Stabil. Höj och sänkbart handtag (jag är relativt lång). Så vi fortsatte använda den tills vi åkte till sommarstugan, då vi tog med gamla Teutonian. Jag blev varnad att Mini skulle sova sämre. Att hans utveckling skulle stanna av. Talet bli försenat. Men inget av det har jag märkt (det som går att märka, hur vet jag hur han utvecklats annorlunda i en mammavänd vagn?). Väl vid sommarstugan använde vi Teutonian igen och ingen skillnad märkte jag, mer än att Mini hängde halvvägs över kanten på vagnen för att se vad som hände runt honom. Väl hemma från sommarsemestern ställdes Teutonian ner i källaren och nu är det bara Brion som gäller. Jag är så nöjd. Mini är nöjd.

Visst drar jag ibland vagnen konstigt så att jag går bredvid vagnen och pratar med Mini. Och visst leker vi lekar som går ut på att klappa varandra i händerna så att vi har kontakt. Och visst händer det att Mini tittar upp och kollar att jag är med. Men jag tror att ingen är nöjdare än Mini över att kunna peka ut och berätta om världen runt sig än han, eller klappa hundar som kommer fram med sina ägare efter att Mini glatt tjoat efter dem.

Jag är glad att jag inte lade tusenlappar på första vagnen och jag är mycket nöjd med vår Brio Race.

Som trolleri fast bättre

Igår var vi hemma hos vännen med dottern som är halvåret yngre än Mini. Mini var inte helt förtjust, trots att lilla H är så söt som socker. Han är van vid att umgås med barn som är lite äldre än han är. Inte yngre. Så när lilla H blev intresserad och kastade sig över det Mini höll på med så blev han frustrerad och ställde sig och skrek rakt ut. Åh lilla palt!

Lilla Hs mamma blev helt rörd när Mini sa boll, bil och bulle.

Förtjust var dock lilla H. Oj, hennes ögon glittrade när hon såg Mini. Hade hon kunnat hade hon nog ätit upp honom helst. Men framförallt så inspirerades hon och rätt vad det var så spankulerade hon fram över golvet!

Och då då blev Minis mamma också rörd. Tänk att dessa två små individer de har jag varit med om från första början. Tanken och drömmen om dem, till steget att åka till kliniken. Minus och missfall. Till plus, graviditeter, genom födsel. De här två som nu formar sina jag.

Det är magi.

Kärlek

Tänk att man kan älska någon så mycket att man saknar dem, när man ser dem sova.

Pust

Jag planerar allt jag ska göra när Mini somnat. Roddar runt där vid lunch- och kvällskvisten. Det och det och det... Tänker hur effektiv jag kommer att vara så snart barnet knoppat in.

Men det blir aldrig så, för så fort friden lagt sig lägger jag upp fötterna en stund. Så skönt!

Nej, dags att ta itu med köket och kanske en dusch. Vad gör du när du får chansen?

B

Beep beep
Boll
Bil
Brum
Bebbe
Bulle
Barbapappa

Ord på B som Mini slänger sig med!

Beep beep

Vi har en flaskvärmare, men ingen micro. Flaskvärmaren tar någon minut, men är toppen. Den står snällt och blinkar när jag preparerar kaffebryggaren på morgonen. Beep beep säger den när den är klar.

Beep beep säger Mini och pekar exalterat på den innan han springer in till soffmyset på kvällen.

Inatt vaknade jag halv fyra av att Mini stod i sängen och ynkligt sa: beep beep

Lilla bus vaknade hungrig! Klart att han fick beep beep då.

Vardagsmotion

Idag stod jag inför ett logistiskt dilemma. Lite för överlastad mamma och 14 kg ettåring, samt en trappa.

"Ingen fara mamma!", sa Mini och klättrade upp för trappan som om han aldrig gjort annat.

Gullungen är ju riktigt hjälpsam!

Musik

Mini har börjat sjunga. Det är så sött. Och han dansar när det spelas röjig musik. Han har till och med dansat till mammasång. Det är så härligt att se.

Idag sitter jag på kontoret och jobbar. Lite lätt pysseljobb och för att hålla koncentrationen (vilket är nästan omöjligt) sitter jag med mina gamla Afrikahörlurar på mig och spelar musik på Spotify. Har följt en radda rekommenderade artister runt Spotify för att till slut hamna på min käre vän Timo. Timo Räisänen följde mig på alla försökartripperna i Köpenhamn. Ja, jag spelade honom i bilen på väg till och från jobbet och kliniken. Sjöng med HÖGT i bilen. Jag älskar att sjunga.

Så när Timo drar igång på Spotify, då drabbas även jag av musikens makt. Inte så att jag ställer mig upp och dansar på kontoret (inte säker på att min kollega skulle uppskatta det), men på det viset att samma förväntansfulla känsla som jag hade då sprider sig i kroppen. Sen följer känslan av när jag gjorde det positiva testet följt av minnet av det där första ultraljudet. Att berätta. Första bilderna.

Tack Timo.

Och så inser jag att jag måste sluta lyssna på enbart P3-skval hemma. Jag måste återerövra mitt musikintresse. Visa Mini dörren till musikens fantastiska värld. Och kanske få mitt hängiga inre att vända uppåt.

Nej, nu ska här spelas Depeche. Det är Minis första livekonsert. Visserligen i typ vecka 6, men ändå.

Vilken musik gör dig glad?

Tips för dig med en ettåring!

Ni är ju ett gäng mammor med något yngre barn än Mini som läser här. Kom på mig själv med att sitta och tänka på saker jag gör som kanske är till nytta för andra att läsa. Saker som underlättar vardagen för en ensamstående mamma, eller tja, det kan nog underlätta för alla föräldrar rent generellt.

1. Sluta bära
Att dra runt på barnet sliter på kroppen. Jag har förvisso aldrig varit så armstark som jag är nu och jag har förvisso inga problem med ryggen, men vad livet blir lättare om man slutar att bära på barnet av bara gammal ohejdad vana. Mini får gå så mycket han bara kan och jag uppmuntrar honom mycket att röra sig själv istället för att hänga på mig. Det kan vara rätt frustrerande. Särskilt med ett barn som gärna springer åt helt motsatt håll när man säger "kom!", men jag tänker att det betalar sig i längden.

Mini går duktigt själv in på förskolan. Han halvspringer till soffan när det är dags för kvällsvällingsmys. Han går själv in till sovrummet när det är nattningsdags och själv ut till köket när det är frukost. Han springer dock glatt åt andra hållet när jag har en torr blöja och tvättlappar i handen, eller tandborsten.

2. Hjälpa till att stänga
Oj, vad det är roligt att öppna lådor och skåp och utforska, men det är inte alltid det mest praktiska med en liten utforskare. För att inte tala om de vredesutbrott som kommer när mamma stänger möjligheten för de där utforskningarna.

Så jag lärde Mini att stänga. Nu blir han inte vansinnig när jag stänger diskmaskinen t ex, utan tar med viktig min tag i handtaget och kämpar med luckan tills den stängs. Skåpsluckan framför soporna är han notorisk med att stänga. Jag behöver inte ens be honom. Det bästa är nog känslan av att vara stor och bra som han förmedlar när han får hjälpa till.

3. Boosta det som kan bli problem
Minis säng är bara sååååå mysig. Nezerildropparna är ju bara sååååå bra. Tandkrämstuben med Bamse i princip helig. Vantarna såååå sköna.

Ibland slår dock boostningen över. Mini älskar sina skor så mycket att han brukar pyssla och plocka med dem och mer än en gång har jag kommit på honom med att gå runt och krama en sko eller två...

4. Snutte
Mini har en fin filt som snutte. Den är oslagbar som tröstare. Främst på förskolan och om det är någon annan som passar honom. Jag hade ingen riktig uppfattning om den gjorde skillnad, men förskolepersonalen har berättat om hur oslagbar den är för att få honom lugn och trygg.

5. Maten
Ja, ni vet ju. Mini äter som en liten häst. Fast det är numera en sanning med modifikation, för lilla Bus har blivit petig och äter inte längre allt som ställs framför honom och mata och truga är bara att glömma.

Det är lätt att bli frustrerad över det. Bara släpp. Jag sätter Mini i sin stol. Ställer maten framför. Hjälper till med att putta mat på rätt plats. Hälla upp dricka och sånt, men i övrigt så gör jag ingenting. Och Mini växer, sover och får faktiskt i sig mat även om det tar en mindre evighet och mycket landar på golvet allt som oftast. Jag uppmuntrar honom när det går bra och ignorerar när det inte gör det (ja om han inte katapulterar mat eller bara grisar för att provocera). Jag vägrar att göra mat till en fajt och jag vägrar ta illa upp.

Ja, det där var mina fem bästa tips just nu. Hoppas att någon kan ha nytta av dem!

Det finns ju deodorant

Varje morgon. Vakna. Morgonmys. Välling. Frukost. Påklädning. Tandborstning. Mammapåklädning. Väskpackande.

Sen liten jagalek eftersom någon (inte jag) tror att ordet "kom" betyder jagalek genom lägenheten. Påklädning i hallen. Påklädning av mamman. Jagalek efter påklädd unge. Väskhängning på mamman. Få busbebis att gå ut genom dörren och inte trilla nerför trappan.

Lika svettigt varje morgon.

Ändå, hur kan man inte älska vällingmys. Bokläsning. Få benkramar ihop med mascaramålning.
Synen av våra packade väskor. Värt varenda svettdroppe.

Får jag gå från bordet?

Att äta mat ihop med Mini testar tålamodet. Det tar lååång tid nu och inte får mamma hjälpa till.

Men vad gör det. Om några år kommer jag önska att han satt kvar längre.

Statistik

Hittade bloggstatistiken och vilka sökord som leder till min blogg. Hoppas att ni tre som sökte på "mini snus" inte blev alltför besvikna.

Slappemamma

Igår satt jag hemma och jobbade. Det är en lyx med mitt jobb. Jag kan göra det utan att någon ifrågasätter det. Det är lite trist dock, för jag har inga direkta kollegor att jobba ihop med. Så det finns för- och nackdelar.

En av fördelarna är att det innebär att jag kan sitta i mysisar och jobba. Utan smink. Såååå skönt att slippa piffa sig. En annan är att man kan boka tvättstugan en sketen måndagförmiddag och slippa ettåringen i släptåg. En annan är att då kan ettåringen och mamman göra roligare saker än tvätta tillsammans. Tja, fast nu råkar Mini tycka att tvättstugan är superkul. Speciellt att springa i gången i källaren.

Nåväl. Vid hämtningsdags igår så satt jag således osminkad i mysisarna och insåg att jag plötsligt hade lite bråttom. På med lekplatsjackan (den som lätt kan bli skitig och lätt bli ren igen och som håller värmen även om man står i princip blick stilla och det blåser ute). En snabb koll i hallspegeln och jag inser att mysisarnas rosa band på benet matchar jackans rosa dragkedjor.

Så fint (obs ironi). Så inte jag. Men va sjutton. Det fick kanske folk att fokusera på annat än det glåmiga ansiktet som stack upp ovanför jackan.

Vardag

Minis och min vardag är efterfrågad. Ja, det är ju den som oftast beskrivs här, men just det här med vardag är lite annorlunda just nu. För det som någonstans har varit min mardröm, ni vet det där som bara inte får hända, hände i förra veckan. I ett långt tråkigt följetångsefterspel efter förlossningen så fick jag i förra veckan av en läkare veta att jag har en lätt depression. Det är kanske i sig inte så konstigt (jag orkar inte berätta allt som har hänt). Många bäckar små ligger i en liten hög och snurrar runt i mitt huvud. Varv efter varv. Det jobbiga är att det är så otroligt lätt att gå ner sig i det. Visst har jag varit deppig förut, eller snarare gått igenom kriser förut, men det här är något annat. Det är som att någon har lagt ett stort lock över tillvaron och inte nog med det, han eller hon passade på att hälla sirap under eländet också. Så jag går runt i ett grått töcken och har svårt att fokusera riktigt. Att få något gjort riktigt. Allt tar en evighet (och då är jag inte ett effektivitetsunder från början ska ni veta).

Nåväl. Det fina i kråksången är att jag får hjälp att ta mig ur det. Jag får hjälp med de där småbäckarna också. Så jag är inte jätteorolig för min egen psykiska hälsa precis. Det otäcka är väl att det egentligen inte krävs särskilt mycket för att tillvaron ska tilta.

Och lite annat fint är att stöd kommer från oväntade håll när det är så här. Ja, väntade också såklart.  

Det finaste i kråksången är att jag trots att det är så här ändå kan känna total lycka och glädje. Japp, ni gissar rätt. Det är Mini som får mamma att skratta, fungera och njuta av tillvaron. Trots allt det där andra dystra, jobbiga, tunga. Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. 86 cm ren glädjespridare!

Tråkig?

Det händer inte så mycket i mitt liv. Eller snarare så här, det som händer är inget jag kan skriva om här riktigt. Irriterande va? Trots detta har jag c:a 150 träffar i räknaren om dagen. Det tycker jag är en bra siffra, men jag får så sällan kommentarer!

Så kära söta ni. En sån här grå måndagsmorgon. Vad vill ni läsa om i bloggen? Frågor? Funderingar? Eller bara en liten presentation kanske?

Nam nam

Äntligen vet jag vad jag kan använda djungeldessert till!

Kilimanjaro

Jag har en 50-talsfåtölj jag ärvt av mormor i vardagsrummet. Mini gillar den. Brukar hänga där och vill att jag lyfter upp honom i den. Sen sitter han nöjd där en stund.

Jag älskar också den där fåtöljen. Inte bara för att den minner mig om älskade mormor, utan också för att den är så grymt skön.

Idag blev det helt tyst runt Mini. Det är ett dåligt tecken. Det brukar betyda att han gör något han absolut inte får. Snabba mammasteg i hallen, bara för att upptäcka att Mini klättrat upp själv och satt sig i fåtöljen. Lyckan lyste i ögonen.

Efter en stund kom han ut till mig i köket, för att snart försvinna igen. Till fåtöljen. Minis Kilimanjaro. Numera bestiget!

Meny

1 st kycklingfilé
2 st potatis
sås
sallad

1 apelsin

Mini äter lika mycket som sin mamma. JAG är lika förvånad varje gång!

Hemma

Titta vem som hittat hem.

Äktenskap

Det låter kanske absurdt med tanke på min livssituation, men en dag vill jag gifta mig.

Va?!, sa bästa O, vill du ha en perfekt dag i vitt? Dagdrömmer du om det?!!

Men nej, det är inte det jag drömmer om. Jag drömmer om själva äktenskapet. Säkert förskönat, men ändå. Drömmar om att någon annan tar ut soppåsen, passar Mini, bäddar sängen. Men också någon att planera semestern med, kompromissa om tapet, få en kram av, irritera mig på och få och få bli stöttad av.

Jag behöver varken kyrka eller vita kläder för det, men två ringar på vänster hand vill jag allt ha.

Vad dagdrömmer du om?

Förvånande

Brandstationen har flyttat in bredvid mitt badkar.

Det här med håret

Idag  var Mini helt klädd i olika blå nyanser. Det händer sällan, men idag blev det så.

När jag kom till förskolan hade han toppat det hela med blått hår. (Kanske något för Stjärna, Livrädd?)

Han var enda ungen med färg i håret och verkade rätt stolt. Coolt tyckte jag.

Tills han kom hem och såg sig i spegeln. Mer snopen och fascinerad unge får man leta efter!

Kvalitet

Vissa dagar känns som att de inte håller lika hög standard som andra dagar. Dagar som är fyllda av tråkigheter. Dagar som känns så här:

 

Så här såg starten av min dag ut. Vad som inte syns på bilden är att det blåser halv storm och duggar lite. Lite senare satt jag på min cykel, då duggade det inte längre. Då regnade det. Som ni förstår så sjönk kvaliteten på min dag ytterligare då. I cykelturen hade jag ett stopp och fick besked som inte var så roliga. Vissa saker skriver jag inte här. Det är en av dem. Riktigt pissigt var det faktiskt. 

Så jag satte mig på cykeln och så bestämde jag mig för att resten av min dag skulle bli lite bättre. Så efter att ha stretat genom regn och rusk sitter jag äntligen parkerad vid matbordet som nu ser ut så här:

 

Ja, det är min inte helt näringsriktiga lunch ni ser, men ärligt talat så bryr jag mig inte om näringshalt. I det här läget är det njutnings- och lyckohalt som räknas. 

Sittandes här så läste jag Ulrikas kommentar här. Det gjorde mig genast lite gladare. Så, nu vänder vi den här dagen. Bara uppåt från den här stunden tycker jag!

Edit: Glömde berätta att om man nu måste väcka en ettåring på morgonen så är det bästa alternativet att killa honom på ryggen. Då fnissar han sig nämligen till vaken. Obetalbart!

Söta sömn

Jag älskar Mini. Alla påhitt, goset, skrattet, pratet, rörelserna, glittret. Jag älskar temperamentet, viljan, kladdet också. Blöjorna, buset med att springa när han inser att det är byte på gång. De små knubbiga axlarna åker upp, ögonen tänds och han springer glädjepipande sicksack över golvet.

Men ändå finns det inget finare att se än barnet sova. Trygg, harmonisk och avslappnad.

Jag blir aldrig mätt på det.

UFO

Sitter på jobbet. Fiffilurar med arbetsuppgifterna, men det enda jag tänker på är Mini. Jag gör det jag måste, men inte mer. Känner mig lite som ett jobb-UFO. Ska det vara så här nu? Kommer jag aldrig att vara helt passionerad för jobbet igen? Eller är det så att jag behöver byta jobb?

Hur har ni haft det? Några erfarenheter?

Efterlysning

Fisken till knopp-pusslet. Liten alert firre. Antagligen tillhörande gruppen plattfiskar efterlyses. Försvunnen sedan en vecka tillbaka.

Favorit

Mini är ju stora killen nuförtiden. Jag märker det på flera sätt. Han kan t ex skaka på huvudet när han inte vill något. Ibland får jag skylla mig själv att jag frågar. "Vill du komma och ta på dig overallen?" och ett skakande huvud försvinner i fjärran. 

"Vill du ha den här mackan (som mamma stått och brett speciellt till dig)?" skakande huvud, följt av att mamma lägger mackan på Minis plats i alla fall, följt av att mackan landar på golvet ofelbart med smöret neråt. Följt av en djup suck från mamman.

Mini väljer själv en hel del saker. Vilken bok som ska läsas. Vilket gosedjur som ska pussas och kramas (lilla kissekatten är en favorit för tillfället). Han älskar t ex apelsiner och kan förtjust peka på skålen där de ligger, eller i riktningen där han vet att skålen är och tjoa "Bappe BAPPE!"

Får han välja äter han nog det helst av allt. Om man räknar bort kanelbullarna jag bakade i lördags. De går före allt. Apelsiner som välling. 

Nappar har Mini ett gäng. De roliga tenderar att försvinna, så nu har vi en märklig gråblå-skala på alla nappar som är kvar. Förutom en rosa med flamingos på. Den är min favorit bland napparna. 

Minis favorit är en blå med val och en pippi. Åh, han ligger och tittar förälskat på den där bilden. vrider och vänder på nappen och säger förtjust "pippi!" och tittar stolt på mig.

Min favorit framför allt annat? Ja men självklart är det ju Mini!

Morgontrött

Jag är ingen morgonmänniska precis, men nya trenden här är att jag lyssnar på mitt snarkande lilla barn medan jag drar mig i sängen på morgonen. Klockan är halv åtta! Ska inte småbarn vara morgonpigga? Hur kommer det att bli i tonåren?


Edit: 08.20 vaknade han. Jisses amalia vad han kan sova! Igår somnade han strax före 19.

Kreativitet

För länge länge sedan var jag illustratör. Många många år sedan jag närmade mig block och penna. Rätt förfrågan fick igång mig och trots att jag är ringrostig njuter jag av det.

Fadder

Jag sitter och äter en sen lunch när det dunsar till på hallmattan. Det är ett brev från SOS Barnbyar och en uppföljning på mitt fadderbarn. Sedan jag kom hem från Sudan har jag sponsrat ett barn, Eric, som bor i Elfenbenskusten. Idag är han 11 år gammal. Han ler på bilden och brevet beskriver hur han har gjort framsteg senaste halvåret.

Och jag min blödiga typ, bryter ihop och gråter lite. Fina Eric! Och fina alla de där barnen jag fick se i ögonen bara för att inte kunna göra något för dem direkt, när jag var i Afrika.

Vill du också bli fadder så kan du bli det här

Ingvars gåva till kräkbebismamman

Här ligger de i en snygg trave. De där små frottéhanddukarna från IKEA som gick åt som smör i solsken under kräkbebisdagarna. Då när jag konstant var fläckig. När barnet kräktes så fort han bara fick rent och torrt på sig. När jag konstant luktade lite svagt av kräks. Bebiskräks förvisso, men i alla fall. Det höll på att driva mig till vansinne. Jag stod inte ut med det. På slutet höll jag på att slita mitt hår.

Men så tog det slut. Det är bara det att jag minns inte riktigt när det hände. Det bara gjorde det.

Inget mer bebiskräks. Kvar ligger frottétrasorna och påminner om en annan tid. Visst saknar jag bebisgoset, men kräkset, nej tack. Så nu tar jag en liten stund här och känner tacksamhet över att just den perioden är förbi. Och för dig som läser just nu, med en svag doft av uppkastat tillägg från tröjan. Det går över. Det gör faktiskt det.

Bästa ljudet

Jag kan inte bestämma mig för vilket ljud som är bäst.

Det försynta "Mamma?" som kom från Minis säng imorse.

De porlande skratten från Mini och kompisen K när de busade runt här hemma idag. Lekte själva och njöt av det.

Eller tystnaden som nu sänkt sig, endast störd av en svagt brummande diskmaskin (halleluja) och snusningarna från spjälsängen.

Bullmamma

Ibland slår det till. Idag drabbades jag av bullmammasyndromet och ett tu tre låg ett femtiotal såna här under en duk i köket.

För- & nackdelar med regn

Nackdel: mamma vill inte gå ut när det regnar

Fördel: roliga vattenpölar när man väl får gå ut!

I lådan!

Idag tog Mini på sig pajformen och vägrade att ta av sig den.

Vadå, sa Mini, man måste väl inte vara precis som alla andra heller?! Tänk utanför boxen mamma!
Sen spatserade han runt med formen om halsen som att det var världens mest naturliga grej.

Och såklart Mini är det du som ska påminna mig om att boxen inte är eftersträvansvärd i sig.

Vem kan vara deppig i sällskap med dig? Inte den här mamman i alla fall. Ljuvliga unge.

Ekvation

VAB-lön - hysterisk räkningshög = minus-på-kontot-innan-månaden-startat + lyckliga par på lekplatsen - man + kallelse till Mas + förkylning - tiof*ckingj*vlatusen på bilservice = en rätt deppig Mamma Vilja

Logistik

Dagen började så bra! Lite extra sömn och en sovande Mini som fick mamma att hinna en massa. På förskolan före åtta, på bilverkstan kvart över. Service.

Tjugo i nio var jag hemma, kaffet puttrade och dagen låg framför mig. Här skulle jobbas och lunchen spenderas på Ica.

Då, innan kaffet runnit ner, ringer telefonen: Mini har kräkts

Jahapp! Bara att planera om. Skriva inköpslista och bege sig. Buslusen glad när jag hämtar honom. Vi går i regnstorm till Ica, där ungen kastar sig över "här alla barn ta en banan"-korgen. Handlar och hem. Jag gör en smörgås, som jag får ge barnet som ylar efter den. Sen får han syn på bananerna vi köpt och trånar så att han får en. Till.

Vi myser och så lagar jag köttfärssås. Mini äter ett lass!
Sist han var magsjuk såg han inte åt mat. Hm...
Tror faktiskt att det bara var ngt ytterst tillfälligt.

Sen sov barnet nästan tre timmar. Dags att hämta bil. Hämta bil utan Mini innebär skjuts av vem som kan alternativt taxi. I ungefär 10-15 minuter.

Hämta bil med Mini... Två bussturer och två promenader. I regnstorm. Jippi! Hela manövern att ta sig dit tog över en timma.
Väl framme får jag kommentaren "blåser det ute?"

Hmpf...

Sen hem förbi dagis och hämta glömd snutte. Jisses, både barnet och mamman var skit slut efter det.

Dagen avslutades med kvällsmat följt av värsta buset. Vi skrattade tills vi kiknade båda två! Hur är det möjligt att få världens gulligaste och roligaste unge i ett?

Klockan halv sju sov vi båda. Mini i sin säng, mamman i soffan.

Imorgon ska vi slappa, herregud vad vi ska slappa! Min lilla gullunge och jag.

Förstagångare

Igår fick jag väcka Mini. Japp, ni läste rätt. Barnet sov som en liten gris till alldeles för sent.

Det verkar dessutom bli upprepning på den proceduren idag!

Ska vi sätta en slant på att han vaknar tidigt imorgon när jag får sova?

Så enkelt att en fyraåring fattar

Aldrig blir det bra

Igår var det lite tjurigt här hemma. Att umgås med en ettåring är för det mesta helt underbart, men så kommer de där dagarna när man måste få saker gjorda och det blir i princip omöjligt eftersom en ettåring hänger en i hasorna och vill gosa, busa, leka och ha uppmärksamhet. Det med en trött mamma i kombination blev inte det bästa hela tiden. I de lite krångligare stunderna så tänkte jag "tack gode gud för att han ska till förskolan imorgon!"

Lämningen gick som smort idag. Mini spatserade glatt in på avdelningen och charmade upp förskolefröknarna direkt. Lycka att vara där det händer lite roliga barnsaker och inte bara tråkiga mammasaker. Hem gick jag till datorn och jobbet.

Nu sitter jag här. Powerpoint. Telefon. Radion i bakgrunden. Tända ljus på bordet. Lugn i huset.

Men fy vad jag saknar den lilla buslusen! Tror att jag får gå och lukta på hans kudde lite.

Oväntat

Efter badet blev det alldeles blött där på golvet. Det forsade fram vatten från under badkaret. Jag ylade lite frustrerat. Stopp i avlopp är inte min dröm att fixa.

Ingen idé att vila på lagrarna i frågan. Stoppa flödet, upp med fronten och se där.

Snyggt inkilad över brunnen ligger Pixi-boken "Ingers Undulat" som av en slump.

Och 85 cm "slump" stod samtidigt bakom den upphissade badkarsfronten och lekte glatt tittut med sin mamma som låg på alla fyra på det vattentäckta golvet.

Somliga gör vad som helst för lite roligt!

Kabloink

Vissa saker är roligare än andra. Även om de egentligen inte är att leka med.

Tuff tuff

Han har haft den sedan ettårsdagen, men det är först nu han börjat promenera runt stolt med loket rullande efter sig.
Det är bara så fint att se!

God fortsättning hörrni

Nyårsnatten spenderades med en övertrött Mini som inte kom till ro på festligheterna vi var på. Han som alltid varit så cool (räkna bort första tre månaderna) och funnit sig tillrätta. Så strax efter midnatt så fick jag sätta oss i bilen och köra hem. I raketregnet.

Med följden att vi fick en sovmorgon till klockan 10. Härlig start på 2012!

Nu vill jag veta vad mer som händer det här året. Född nyfiken som jag är. Låt oss hoppas på fantastiska saker och massor av ljuvliga ungar.