Ja, jag känner mig faktiskt dagen efter. Lite bakis. Och ja, jag hade trevligt. Supermysig kväll. En god vän, som jag blev vän med för ett par år sedan. Vi träffades och det bara klickade. Bla bla bla, en massa prat och härligt att funka så direkt. Igår träffade jag en kompis till henne jag inte träffat förut och samma sak hände igen. Bla bla bla, skratt, bla bla, skämt, sexprat och allt. Direkt. Ljuvligt!
Och ja, jag hann t o m flörta lite. Fick bekräftelse på rätt sätt och tänkte inte så mycket på sonen som jag befarat att jag skulle göra. Mamma fick slita lite här hemma dock när Mini bestämde sig för att vakna och ge sig egen version av Melodifestivalen i någon halvtimma sådär.
Någon frågade vad jag köpt för bilbarnstol. Jo, det blev en Akta Graco Duoflex XTP. Inte den mest älskade på marknaden vad jag har läst mig till, men faktum var att det var den barnstol som gjorde att jag kunde ha stolen i framsätet och ändå se höger backspegel (i min Golf), så den fick det bli.
Nåväl, nu har jag haft en lång dag för att vara så trött som jag är. Nu ska jag bara montera en IKEA-möbel, sen är det bara slappa som gäller för resten av kvällen.
Trevlig söndagskväll på er!
söndag 27 februari 2011
lördag 26 februari 2011
Rassel rossel
Så skönt. Vi ligger på sängen och vilar. Han sover på min arm och jag tittar på. Jag kan titta på i evigheter.
Mamma och jag går lite på varandra för tillfället, men det är kanske inte konstigt. Vi umgås ju rätt intensivt och blir kinkiga båda två när den andra inte gör saker på "rätt" sätt. Envisa som synden.
Som igår, när hon tog upp en lagd Mini. Jag blir irriterad, för visst är han gosigare där en stund, men sen en pina när han blir övertrött.
Och då är det bara jag som får ner honom i varv igen. Så Minifri tid blev sent sent igår.
Ikväll händer något nytt. Mamma är barnvakt och jag ska ut och käka!
Fantiserade om att ragga upp någon, men jag är så kass på det och så har jag Glitter, så det får vara. Det ska i alla fall bli skönt att vara ute, titta på folk och inte hela tiden vara medveten om Mini.
Tror ni att jag kommer att lyckas släppa honom mentalt?
fredag 25 februari 2011
Önskningar
Igår snurrade mina tankar runt en ny vagn, nya skobänken till hallen, min PMS, middag på lördag och viktnedgången för mamman, som verkar utebli.
Inatt har mitt liv gått ut på att vagga, vyssja, ta tempen och ringa sjukvårdsupplysningen. Mini är sjuk med feber för första gången och allt det där jag tänkte på igår känns plötsligt väldigt oviktigt.
Krya på dig snart hjärtat!
Inatt har mitt liv gått ut på att vagga, vyssja, ta tempen och ringa sjukvårdsupplysningen. Mini är sjuk med feber för första gången och allt det där jag tänkte på igår känns plötsligt väldigt oviktigt.
Krya på dig snart hjärtat!
torsdag 24 februari 2011
Nya vänner
I övrigt kan vi konstatera att Mini ÄLSKAR sin gröt och även banan.
Mamman saknar bebisen i sängen helt plötsligt. Men Mini sover så gott i sin säng att jag inte vill laborera med det bara för att jag vill vara nära.
Jag får kanske låna nya vännen ...
onsdag 23 februari 2011
En annan del av lösningen
(hur jag ersatte skötbordet, en annan del hittar ni under Z i bokstavsutmaningen)
tisdag 22 februari 2011
Härligt
Det här med maten ger dock vissa effekter. Som t ex att han är en stor kille. Nu har vi nått en punkt där babyskyddet (bilbarnstol för riktigt små) är nästan för litet. Bilbarnstolsmarknaden är en djungel.
Så nu vill jag höra erfarenheter. Vilka bilbarnstolar rekommenderar ni? Vad ska jag tänka på?
Tack på förhand!
måndag 21 februari 2011
Du med
"Åh, vad det är härligt att se Mini sova!" sa mamma igår kväll. "Han ser så avslappnad och go ut."
Men saken är den att det finns ingen som sover som min mamma. Man kan hitta henne sovandes i alla möjliga olika ställningar och det ser alltid fantastiskt skönt ut!
Jag tror att jag måste gå och kika lite på henne nu.
Men saken är den att det finns ingen som sover som min mamma. Man kan hitta henne sovandes i alla möjliga olika ställningar och det ser alltid fantastiskt skönt ut!
Jag tror att jag måste gå och kika lite på henne nu.
söndag 20 februari 2011
Strax tillbaka
Jag är här. Bara lite borta från bloggen just nu. Har haft en ljuvlig helg med mamma, syster och hennes dotter.
Imorgon är det fem månader sedan Mini landade. Fem månader och jag här svårt att minnas livet innan. Mini är dessutom inne i en fantastisk fas. Goare unge finns inte.
Det var, är och kommer att vara tufft att leva med honom.
Men samtidigt
Det bästa jag någonsin gjort
Imorgon är det fem månader sedan Mini landade. Fem månader och jag här svårt att minnas livet innan. Mini är dessutom inne i en fantastisk fas. Goare unge finns inte.
Det var, är och kommer att vara tufft att leva med honom.
Men samtidigt
Det bästa jag någonsin gjort
torsdag 17 februari 2011
Ö
Snart mästrar du det till fullo, men du har massor kvar att öva på och jag lovar att vara med dig hela vägen.
Heja Mini!
Ä
Ibland undrar jag vad som kommer från mig och vad som kommer från donatorn. Fast egentligen är det inte viktigt, för Mini är perfekt precis som han är.
onsdag 16 februari 2011
Jag skäms
När Mini har somnat i sin säng på kvällen händer det att jag går in och sätter mig och bara tittar på honom. Varje kväll när han sussar går jag in och pussar på hans runda lilla kind och viskar kärlek till honom. Precis som någon jag känner brukar göra med mig med orden: "Jag får för mig att du sover så mycket bättre då"
När jag sitter där på sängkanten och tittar så slår det mig ofta hur fantastiskt det är att han finns. Och därigenom hur ofantligt jobbigt det hade varit om han inte fanns. Jag är evigt tacksam över att jag tog chansen. Att jag fick chansen.
Den var inte självklar. Den är inte laglig.
För av någon anledning så behandlar man inte barnlöshet som den livskris den är i det här landet. Av någon anledning så menar vårt land att barn till ensamstående föräldrar inte har samma förutsättningar som barn till två föräldrar. Trots att forskning visar att barn till frivilligt ensamstående föräldrar mår lika bra, om inte bättre än barn som har två föräldrar.
Jag kan inte låta bli att dra parallellen till när jag växte upp på 70- och 80-talet och vi tyckte synd om skilsmässobarn. Det var udda och konstigt. I alla fall där jag växte upp. Och jag kan inte annat än tänka att den där attityden gjorde situationen om möjligt ännu jobbigare för de få skilsmässobarn som fanns i min närhet.
Så inte nog med att Sveriges lag egentligen är med och bygger på min personliga kris, den gör även att Minis tillvaro är ett lagligt undantag. Något som vi egentligen inte accepterar i det här landet. Något som skulle kunna ses som udda och annorlunda. Det till trots att alla våra politiska partier, utom ETT, egentligen är för att ensamstående kvinnor ska kunna insemineras i Sverige.
Det gör också att det bara är vi som har förutsättningarna som kan agera för att undvika vår kris. Ja, har eller skaffar oss förutsättningarna. För många historier handlar om att hitta lösningar för att få det att fungera. Inneboende, lån, extrajobb etc etc. Men det handlar inte bara om ekonomi. Det handlar om att kunna ta sig till Danmark, Finland, Lettland, Polen på rätt dagar. Vid rätt tillfälle och att få det att fungera med arbetsgivare. Hitta bästa resvägar, bästa biljetter. Alla har det inte så enkelt som jag har haft det som i princip gjort mina inseminationer på vägen hem från jobbet i Köpenhamn.
Men det är inte bara vi ensamstående, som saknar den där andra partnern, som behandlas märkligt i vårt land. Vårt land som vi så gärna sätter som föregångare, som bäst. I vårt land behandlas du olika beroende på vilket landsting du bor i. När du väl har kommit in i IVF-svängen så har du olika antal försök och olika ålder som maxgräns beroende på i vilken del av landet du bor. Vilken hormonbehandling som väljs beror inte alltid på vad som verkar bäst för de förutsättningar du har, utan för att pricka rätt dagar, när kliniken är öppen. För i Sverige är det så att fertilitetsklinikerna på sjukhusen inte är öppna på helgerna.
De stänger också på sommaren.
I de bloggar jag har följt och följer under den här resan så möts jag gång på gång av hur personer som rör sig i den lagliga fertilitetsvården bemötts på de märkligaste vis av sina kliniker. Och jag har slagits av hur nöjd jag varit med hur jag blev bemött på min betalklinik i Köpenhamn. Varför kan man inte bemöta människor med mänsklighet och värme även i den svenska fertilitetsvården? Speciellt när vi vet att det här är en pågående kris för de människor man möter?
I vilket annat fack skulle man tillåta att man bemöter människor som går igenom en livskris på det viset?
För att inte tala hur man kan bli bemött som ensamstående i en gråzon där det är upp till varje gynekolog, varje mottagning att ha sin egen policy. Utan rättigheter med mössan i hand. Samtidigt som man jobbar för att ta sig ur en kris man inte valt själv.
Är den allmänna inställningen till ofrivillig barnlöshet i det här landet att det är ett lyxproblem som de som drabbas av får lösa själva?
Är den allmänna inställningen till ensamstående föräldrar att de ger sina barn en sämre start i livet?
Just nu, som det är idag, så skäms jag över Sverige på den här fronten. Jag växte upp i ett land där alla skulle ha samma möjligheter och rättigheter. Men när det kommer till möjligheten att få barn, att få bli förälder, så saknas den där medmänskligheten och öppenheten. Jag saknar diskussionen och drivande politiker i de här frågorna. Jag saknar medmänsklighet och öppenhet.
Jag är så ofantligt lycklig över Mini. Jag är så lyckligt lottad att jag hade möjligheten och att det fungerade med relativ enkelhet. Det är verkligen inte så för alla.
Och en dag är jag rätt säker på att Mini också kommer att kunna uttrycka sin tacksamhet för det.
När jag sitter där på sängkanten och tittar så slår det mig ofta hur fantastiskt det är att han finns. Och därigenom hur ofantligt jobbigt det hade varit om han inte fanns. Jag är evigt tacksam över att jag tog chansen. Att jag fick chansen.
Den var inte självklar. Den är inte laglig.
För av någon anledning så behandlar man inte barnlöshet som den livskris den är i det här landet. Av någon anledning så menar vårt land att barn till ensamstående föräldrar inte har samma förutsättningar som barn till två föräldrar. Trots att forskning visar att barn till frivilligt ensamstående föräldrar mår lika bra, om inte bättre än barn som har två föräldrar.
Jag kan inte låta bli att dra parallellen till när jag växte upp på 70- och 80-talet och vi tyckte synd om skilsmässobarn. Det var udda och konstigt. I alla fall där jag växte upp. Och jag kan inte annat än tänka att den där attityden gjorde situationen om möjligt ännu jobbigare för de få skilsmässobarn som fanns i min närhet.
Så inte nog med att Sveriges lag egentligen är med och bygger på min personliga kris, den gör även att Minis tillvaro är ett lagligt undantag. Något som vi egentligen inte accepterar i det här landet. Något som skulle kunna ses som udda och annorlunda. Det till trots att alla våra politiska partier, utom ETT, egentligen är för att ensamstående kvinnor ska kunna insemineras i Sverige.
Det gör också att det bara är vi som har förutsättningarna som kan agera för att undvika vår kris. Ja, har eller skaffar oss förutsättningarna. För många historier handlar om att hitta lösningar för att få det att fungera. Inneboende, lån, extrajobb etc etc. Men det handlar inte bara om ekonomi. Det handlar om att kunna ta sig till Danmark, Finland, Lettland, Polen på rätt dagar. Vid rätt tillfälle och att få det att fungera med arbetsgivare. Hitta bästa resvägar, bästa biljetter. Alla har det inte så enkelt som jag har haft det som i princip gjort mina inseminationer på vägen hem från jobbet i Köpenhamn.
Men det är inte bara vi ensamstående, som saknar den där andra partnern, som behandlas märkligt i vårt land. Vårt land som vi så gärna sätter som föregångare, som bäst. I vårt land behandlas du olika beroende på vilket landsting du bor i. När du väl har kommit in i IVF-svängen så har du olika antal försök och olika ålder som maxgräns beroende på i vilken del av landet du bor. Vilken hormonbehandling som väljs beror inte alltid på vad som verkar bäst för de förutsättningar du har, utan för att pricka rätt dagar, när kliniken är öppen. För i Sverige är det så att fertilitetsklinikerna på sjukhusen inte är öppna på helgerna.
De stänger också på sommaren.
I de bloggar jag har följt och följer under den här resan så möts jag gång på gång av hur personer som rör sig i den lagliga fertilitetsvården bemötts på de märkligaste vis av sina kliniker. Och jag har slagits av hur nöjd jag varit med hur jag blev bemött på min betalklinik i Köpenhamn. Varför kan man inte bemöta människor med mänsklighet och värme även i den svenska fertilitetsvården? Speciellt när vi vet att det här är en pågående kris för de människor man möter?
I vilket annat fack skulle man tillåta att man bemöter människor som går igenom en livskris på det viset?
För att inte tala hur man kan bli bemött som ensamstående i en gråzon där det är upp till varje gynekolog, varje mottagning att ha sin egen policy. Utan rättigheter med mössan i hand. Samtidigt som man jobbar för att ta sig ur en kris man inte valt själv.
Är den allmänna inställningen till ofrivillig barnlöshet i det här landet att det är ett lyxproblem som de som drabbas av får lösa själva?
Är den allmänna inställningen till ensamstående föräldrar att de ger sina barn en sämre start i livet?
Just nu, som det är idag, så skäms jag över Sverige på den här fronten. Jag växte upp i ett land där alla skulle ha samma möjligheter och rättigheter. Men när det kommer till möjligheten att få barn, att få bli förälder, så saknas den där medmänskligheten och öppenheten. Jag saknar diskussionen och drivande politiker i de här frågorna. Jag saknar medmänsklighet och öppenhet.
Jag är så ofantligt lycklig över Mini. Jag är så lyckligt lottad att jag hade möjligheten och att det fungerade med relativ enkelhet. Det är verkligen inte så för alla.
Och en dag är jag rätt säker på att Mini också kommer att kunna uttrycka sin tacksamhet för det.
Borde och måste
Imorgon kommer mormor. Jag borde dammsuga, torka golv och fixa med återvinningen.
Men jag ORKAR inte lyfta mig ur soffan. Rolig dag med många små killar här hemma. Mini var så till sig att han däckade vid halv sju.
Städa och handla får jag göra imorgon. Ikväll ska jag slappa.
Som de flesta andra kvällar om jag ska vara ärlig.
Men jag ORKAR inte lyfta mig ur soffan. Rolig dag med många små killar här hemma. Mini var så till sig att han däckade vid halv sju.
Städa och handla får jag göra imorgon. Ikväll ska jag slappa.
Som de flesta andra kvällar om jag ska vara ärlig.
tisdag 15 februari 2011
Trött
Mini sover. Vi har haft en väldigt mysig och go dag idag. Lilla knodden har pratat, skrattat, flyttat leksaker mellan händerna. Sovit som en gud. Sen har vi badat, ätit, läst bok och somnat.
Nu ska jag ta hand om tvätten och ev få till en dammsugning.
Men oj, jag vill också bara sova sova sova.
Nu ska jag ta hand om tvätten och ev få till en dammsugning.
Men oj, jag vill också bara sova sova sova.
Se på TV
Ikväll går det en dokumentär på SVT1 om barn som söker sin donator. Jag kommer i alla fall att vara bänkad kl 22.
Donator okänd
Donator okänd
måndag 14 februari 2011
Överraskning
Idag var jag och hämtade ett paket på posten. Nej, det var inte planerat till alla hjärtans dag, det bara föll sig så och det visade sig att det innehöll inte bara det jag förväntade mig utan även lite extra rätt väl genomtänkta presenter.
Ja och blödig som jag är nuförtiden kan ni ju räkna ut vad som hände då. Sen dess har jag gått runt och bara varit glad resten av dagen. Det är så härligt när man får precis rätt sak.
Mini har också varit på gott humör. Nu har dock Mini däckat för kvällen. En hel timma tidigare än tänkt. Ska jag gå och lägga mig tidigt ikväll tror ni?
Ja och blödig som jag är nuförtiden kan ni ju räkna ut vad som hände då. Sen dess har jag gått runt och bara varit glad resten av dagen. Det är så härligt när man får precis rätt sak.
Mini har också varit på gott humör. Nu har dock Mini däckat för kvällen. En hel timma tidigare än tänkt. Ska jag gå och lägga mig tidigt ikväll tror ni?
X
Så jag försöker göra det i minsta möjliga mån. Hämta saker ur bilen på gatan när jag handlat, springa ner till källarförrådet, med pappersinsamlingen. Något jag trodde jag lätt skulle göra innan Mini kom var att tvätta när han sover. Jag har en babywatcher och allt, men jag har inte förmått mig. Mina tvättdagar är ett under av ineffektivitet och logistik.
Idag följde inte Mini alls sitt tids-schema, så när jag var redo för att baxa ner allt i tvättstugan, då ville Mini sova.
Så jag gjorde det. Jag riggade watchern och drog som en avlöning. Hjärtat i halsgropen och armarna fulla av tvätt. Mini?
Han snusade så gott så gott hela tiden. Ett stort steg för Mamma Vilja!
V
Min lilla älskling, glad alla hjärtans dag till dig.
Och glad alla hjärtans dag till alla er också!
söndag 13 februari 2011
En mors list
Ni vet retronapparna jag köpte. De med ring. Minis nya favoritgrej är att dra nappen ur munnen genom att ta tag i ringen och dra. Problemet med det är bara att han gör det även vid dumma tillfällen, som t ex när han ska sova. Jisses vad jag har fått springa in till sängen ikväll och dutta, pilla loss fingrarna ur ringen och sen pilla tillbaka nappen i munnen.
Nu är det så att det gäller inte längre bara retronapparna. Han har börjat dra ur knappnapparna också.
Så stackars liten kom inte till ro när han skulle somna för natten. Goda råd dyra, så kom jag på det. Lösningen.
Det ligger en liten kille och sover i sängen med en knappnapp i munnen, en snutte över ögonen och en retronapp i vardera handen.
Problem solved!
Nu är det så att det gäller inte längre bara retronapparna. Han har börjat dra ur knappnapparna också.
Så stackars liten kom inte till ro när han skulle somna för natten. Goda råd dyra, så kom jag på det. Lösningen.
Det ligger en liten kille och sover i sängen med en knappnapp i munnen, en snutte över ögonen och en retronapp i vardera handen.
Problem solved!
U
Vissa saker är rutin nu. Frukost, förmiddagslur, lunch, utetripp, mat, lur, mat, bad alt. lek sen sova. Jag har aldrig varit en rutinmänniska, men det är rätt skönt. Jag tror att Mini mår jättebra av det framförallt.
Frågan är om inte jag också gör det.
T
Men sen Mini började jollra istället för att skrika när han vaknar, vaknar även jag med ett leende på läpparna. Jag älskar det ljudet!
Idag är jag dock lite tröttare än vanligt. Igår var vi tio personer här hemma. Nio vuxna och en bebis, som skötte sig relativt bra. Det var så kul! Mer sånt!!
lördag 12 februari 2011
Lagom
Förra lördagen tyckte jag det var trist att sitta ensam. Ikväll kan det bli så att det kommer 10 (?!!) personer hit.
Varför kan jag inte hitta en gyllene medelväg?
Varför kan jag inte hitta en gyllene medelväg?
fredag 11 februari 2011
Q
Quiltat är täcket Mini fick av mormor till barnvagnen.
Det är t o m mormor själv som har quiltat det.
Fina mormor.
P
Min lilla pyjamaspojke ligger och sprallar i sängen varje morgon. Det börjar med att jag vaknar till hans joller. Ibland somnar han om, ibland inte. Efter en liten stund går jag upp och gör iordning en frukostflaska till honom. Han får den och sen myser vi. Byter blöja och myser myser busar och myser.
Förr så bytte jag alltid till kläder på honom vid det här bytet, men nu har jag kommit på att han är mycket rörligare i sina goa pyjamasar så han får dra runt i dem fram till lunch om inget annat är inplanerat.
Så varje förmiddag sprallar Mini runt busar, stojar och kramas i sin pyjamas.
Puss på min lilla pojke!
Böl böl
Har ni sett Libero-reklamen? Den svartvita med nyfödda bebisar?
Herregud vad jag började spontangråta när jag såg den.
Sen gick tankarna till mina längtansföräldravänner.
Herregud vad jag började spontangråta när jag såg den.
Sen gick tankarna till mina längtansföräldravänner.
torsdag 10 februari 2011
O
Familjens arbetsnamn på Mini började på O. Ett arbetsnamn som liksom fastnade. Idag bär Mini det namnet. Han bär det namnet tillsammans med två andra namn som har ursprung i min familj. Nu råkade det slumpa sig så att den enda vokal som finns i Minis alla namn är O.
Men inte nog med det.
Mini föddes med ett O i pannan, så även om arbetsnamnet var förhandlingsbart så bara blev det så rätt när Mini väl kom ut. Min lilla O-pojke.
N
Mini använder napp. Inte så att han är extremt beroende. Han vill ha napp en stund innan han somnar och kanske i vagnen, men inte så ofta annars. Vi är inte i nappkaoset jag har hört beskrivas än.
Nappar har dock en ovana att komma bort. De springer och gömmer sig. Jag har hittat nappar på de mest oväntade ställen. Dessutom är det rätt underhållande att se Mini skjuta iväg nappar med munnen. Flupp säger det och nappen studsar iväg. Mamman garvar och Mini flinar upp sig. Ett skämt i familjen.
I julas hittade jag dock en bra lösning på napp-problematiken. I alla fall en del av den. Nu har jag den här napp-boxen att sätta fast rena fina nappar i, så vet vi alltid var de finns. Lite fin och mycket praktisk.
Mini har precis vuxit ur den lilla storleken på napp. Den han fick på neonatal har jag sparat. Min lilla misshandlade pojkes första napp. Första trygghet. Nu har jag köpt nya nappar. Bland annat med retro-design. De med ring.
Superfina, men med ett stort problem. Mini tar tag i ringen och ligger och tittar på nappen istället för att suga på den när jag tycker att han ska lugna ner sig och somna.
Hejdå smånapparna! Ni var så söta den tiden det varade.
För en tid sedan fick Mini en jättefin napp, som ser ut som den är gjord av kola, av fina M. Då upptäckte jag att Mini är en finsmakare när det kommer till nappar. Tidigare har han förvisso dissat nappar med annan form än den han fick på neonatal. Nu dissade han en napp med rätt form, men fel material. Den coola kola-nappen är för mjuk och smakar antagligen fel. Så synd!
Min personliga favorit är den här. Jag önskar bara att den verkligen fungerade felfritt också.
(för er som inte ser det är det en volymkontroll på nappen)
Nappar har dock en ovana att komma bort. De springer och gömmer sig. Jag har hittat nappar på de mest oväntade ställen. Dessutom är det rätt underhållande att se Mini skjuta iväg nappar med munnen. Flupp säger det och nappen studsar iväg. Mamman garvar och Mini flinar upp sig. Ett skämt i familjen.
I julas hittade jag dock en bra lösning på napp-problematiken. I alla fall en del av den. Nu har jag den här napp-boxen att sätta fast rena fina nappar i, så vet vi alltid var de finns. Lite fin och mycket praktisk.
Mini har precis vuxit ur den lilla storleken på napp. Den han fick på neonatal har jag sparat. Min lilla misshandlade pojkes första napp. Första trygghet. Nu har jag köpt nya nappar. Bland annat med retro-design. De med ring.
Superfina, men med ett stort problem. Mini tar tag i ringen och ligger och tittar på nappen istället för att suga på den när jag tycker att han ska lugna ner sig och somna.
Hejdå smånapparna! Ni var så söta den tiden det varade.
För en tid sedan fick Mini en jättefin napp, som ser ut som den är gjord av kola, av fina M. Då upptäckte jag att Mini är en finsmakare när det kommer till nappar. Tidigare har han förvisso dissat nappar med annan form än den han fick på neonatal. Nu dissade han en napp med rätt form, men fel material. Den coola kola-nappen är för mjuk och smakar antagligen fel. Så synd!
Min personliga favorit är den här. Jag önskar bara att den verkligen fungerade felfritt också.
(för er som inte ser det är det en volymkontroll på nappen)
Usch fy palsternacka
Ska jag tolka dagens klökning, följd av en kaskadspya som att försöken med palsternacka härmed är avklarade?
onsdag 9 februari 2011
Lycka till
Idag var vi uppe på jobbet och jag insåg att jobbet i sig saknar jag inte särskilt. Däremot gillar jag verkligen mina kollegor. Gud vad mysigt att komma dit och prata skit en stund. Hänga lite. Känna att de blir glada över att jag är där.
Något jag upptäckt att jag saknar är dock motivation till ABC-utmaningen. Eller inte motivation. INSPIRATION. Hoppas att det lossnar, för annars får ni uthärda resten av alfabetet utan det. Den här bloggerskan är en sån där jobbig människa som ser till att avsluta det hon har påbörjat nämligen.
Min mamma har fått en massa goda besked i dagarna och kommer hit i nästa vecka. Så skönt det ska bli att ha henne här. Jag kommer att bli bortskämd igen. Och jag kommer att skämma bort henne. Hon var här så mycket i höstas att lägenheten liksom saknar henne när hon nu inte varit här på flera månader. Hennes pyntning som jag låter henne göra, bara för att hon blir så glad, så nöjd när alla blomkrukorna står med jämna avstånd i fönstren.
Mini och jag har en lätt förälskelseperiod just nu. Vi gullar och gosar och sover och äter och myser och leker och skrattar och skriker bara lite lite. Det är så skönt. Men ändå, nyss när jag satt här, lägenheten tyst och lugn, Mini sover som en gris, så saknade jag att vara gravid. Det var en så häftig känsla, en sån förväntan, en sån (skräckblandad) glädje. Imorgon gör kära vännen ännu ett försök att få uppleva den känslan. Håll tummarna för henne. Jag önskar henne det så mycket.
Något jag upptäckt att jag saknar är dock motivation till ABC-utmaningen. Eller inte motivation. INSPIRATION. Hoppas att det lossnar, för annars får ni uthärda resten av alfabetet utan det. Den här bloggerskan är en sån där jobbig människa som ser till att avsluta det hon har påbörjat nämligen.
Min mamma har fått en massa goda besked i dagarna och kommer hit i nästa vecka. Så skönt det ska bli att ha henne här. Jag kommer att bli bortskämd igen. Och jag kommer att skämma bort henne. Hon var här så mycket i höstas att lägenheten liksom saknar henne när hon nu inte varit här på flera månader. Hennes pyntning som jag låter henne göra, bara för att hon blir så glad, så nöjd när alla blomkrukorna står med jämna avstånd i fönstren.
Mini och jag har en lätt förälskelseperiod just nu. Vi gullar och gosar och sover och äter och myser och leker och skrattar och skriker bara lite lite. Det är så skönt. Men ändå, nyss när jag satt här, lägenheten tyst och lugn, Mini sover som en gris, så saknade jag att vara gravid. Det var en så häftig känsla, en sån förväntan, en sån (skräckblandad) glädje. Imorgon gör kära vännen ännu ett försök att få uppleva den känslan. Håll tummarna för henne. Jag önskar henne det så mycket.
tisdag 8 februari 2011
J
Nu har jag inte katt.
Jag har Mini och goa handdrejade blommiga Jättetemuggar.
måndag 7 februari 2011
Vatten över huvudet
Idag har det regnat. Illa illa, jag ville inte alls att det skulle regna, jag vill ha solsken! Eller kanske inte förresten, för dammråttorna rullar över golvet här hemma igen. Det är inte klokt vad vi genererar damm Mini och jag.
Jag insåg tidigare idag att jag tagit mig vatten över huvudet på ett sätt till utöver regnet. Min ABC-utmaning kommer jag inte att kunna fullfölja av lite olika anledningar. Så jag kommer bara att fortsätta i min fast forward-takt.
Jag insåg tidigare idag att jag tagit mig vatten över huvudet på ett sätt till utöver regnet. Min ABC-utmaning kommer jag inte att kunna fullfölja av lite olika anledningar. Så jag kommer bara att fortsätta i min fast forward-takt.
söndag 6 februari 2011
Hjälp mig
Nu behöver jag era kloka huvuden och era erfarenheter här. Det är så att Minis skötbord håller på att kollapsa. Det är ju mindre bra. Ett av hjulen gick av innan jul och jag har lagat det, men det blir rangligare och rangligare för var dag som går.
Och Mini blir tyngre och rörligare, så det är bara en tidsfråga tills skötbordet är ett minne blott.
Mini är 4,5 månader gammal och väger 8,5 kg (ja han är en stor liten kille). Hur tycker ni att jag ska göra? Ska jag hitta ett nytt skötbord, eller ska jag helt enkelt sluta använda skötbord och helt enkelt byta på honom på sängen istället? Jag har plastad frotté jag kan lägga ut under honom och många blöjor byts redan där. Hur länge använde ni skötbord?
Mini bor ju än så länge i mitt sovrum och så även skötbordet. På skötbordet har jag alla de kläder han för tillfället använder, vilket gör det enkelt att byta kläder på honom. Om jag skippar skötbordet får alla kläderna och pryttlarna som ligger på det flytta in i hans rum. Är det dags att flytta in ungen där också? Han sover i princip hela nätterna, men huuuu, jag tror jag vill ha honom bredvid mig ett tag till.
Ytterligare ett problem med att skötbordet är paj är att jag har Minis badbalja i skötbordet. Nu är det inte ett jätteproblem för eftersom Mini är en stor kille börjar han bli för stor för badbaljan. Så min plan var att köpa en sån här och helt enkelt bada ungen i badkaret.
Nu visade det sig att det är enbart för barn upp till 8 kg. Så vad gör jag nu? Knäcker ryggen när jag badar Mini i badkaret? Finns det andra lösningar? Hittills har jag hittat den här:
Problemet med den är att då behöver bebisen kunna sitta ordentligt och det mästrar inte Mini riktigt riktigt än (han mest lutar sig på magen). Hjälp? Hur gör man? Hur gjorde ni?
Och Mini blir tyngre och rörligare, så det är bara en tidsfråga tills skötbordet är ett minne blott.
Mini är 4,5 månader gammal och väger 8,5 kg (ja han är en stor liten kille). Hur tycker ni att jag ska göra? Ska jag hitta ett nytt skötbord, eller ska jag helt enkelt sluta använda skötbord och helt enkelt byta på honom på sängen istället? Jag har plastad frotté jag kan lägga ut under honom och många blöjor byts redan där. Hur länge använde ni skötbord?
Mini bor ju än så länge i mitt sovrum och så även skötbordet. På skötbordet har jag alla de kläder han för tillfället använder, vilket gör det enkelt att byta kläder på honom. Om jag skippar skötbordet får alla kläderna och pryttlarna som ligger på det flytta in i hans rum. Är det dags att flytta in ungen där också? Han sover i princip hela nätterna, men huuuu, jag tror jag vill ha honom bredvid mig ett tag till.
Ytterligare ett problem med att skötbordet är paj är att jag har Minis badbalja i skötbordet. Nu är det inte ett jätteproblem för eftersom Mini är en stor kille börjar han bli för stor för badbaljan. Så min plan var att köpa en sån här och helt enkelt bada ungen i badkaret.
Nu visade det sig att det är enbart för barn upp till 8 kg. Så vad gör jag nu? Knäcker ryggen när jag badar Mini i badkaret? Finns det andra lösningar? Hittills har jag hittat den här:
Problemet med den är att då behöver bebisen kunna sitta ordentligt och det mästrar inte Mini riktigt riktigt än (han mest lutar sig på magen). Hjälp? Hur gör man? Hur gjorde ni?
D
Dinapp i diskmaskin. För lite mer än ett år sedan saknade jag båda. Ja, jag SAKNADE dem.
Idag producerar de båda de allra bästa ljud i världen. Jag kan köra igång min diskmaskin och bara njuta av ljudet när den går i köket. Det låter så hemtrevligt. Jag älskar det där ljudet av hur den gör det jag tycker är så himla tråkigt och samtidigt signalera att något är klart, typ middagen är överstökad och nu gör vi rent. Härligt!
Och hur kan man inte älska det här ljudet?
Det måste vara ett av de bästa ljuden i världen. Min älskade efterlängtade unge som njuter av sin mat. Och som jag njuter av min älskade efterlängtade unge.
ABC
Fröken Sverige har antagit en fotoutmaning och jag hänger på. Lite förenklat är det så att februari har lika många dagar som det finns bokstäver i alfabetet så tanken är att man ska fota en bokstav per dag och lägga ut.
Nu är jag ju lite sen, så jag jobbar mig ikapp helt enkelt. Med tanke på hur uttråkad jag är borde det inte vara några större problem!
Utmaningen hittar ni här
Nu är jag ju lite sen, så jag jobbar mig ikapp helt enkelt. Med tanke på hur uttråkad jag är borde det inte vara några större problem!
Utmaningen hittar ni här
One down
Nu har jag fixat så att datorn är uppkopplad. Så nu kan jag börja blogga lite mer sammanhängade än små snuttar från mobilen. Och så kan jag gå med i februariutmaningen som Fröken Sverige tipsade om. Återkommer med det. Nu ska jag ta hand om lille skrutt som inte är nöjd med tillvaron som den är just nu.
Tack käre P för hjälpen. Distans-support som funkar är obetalbart. Fast jag önskar ju att du varit här och supportat på plats förstås. Å andra sidan kanske jag lärde mig något nu.
Tack käre P för hjälpen. Distans-support som funkar är obetalbart. Fast jag önskar ju att du varit här och supportat på plats förstås. Å andra sidan kanske jag lärde mig något nu.
Kom av sig
Idag skulle vi till skogen med kära vänner, men en svullen gom och ond hals satte stopp för de planerna. Nu sitter jag här i köket med en bebis som inte vill sova och funderar på vad jag ska göra med den här dagen. Tillräckligt sjuk för att inte vara aktiv, men inte tillräckligt sjuk för att palla bara vara hemma eller ligga till sängs.
Handla blöjor?
Fixa datorn?
Laga mat?
Spana på nya grannen?
Sortera garderoben?
Läsa in mig på nya bilbarnstolar? (helt seriöst, snart räcker inte babyskyddet till Mini. Han är för tjock!)
Först ska jag stoja lite med min tjorviga unge så att han somnar i alla fall.
Handla blöjor?
Fixa datorn?
Laga mat?
Spana på nya grannen?
Sortera garderoben?
Läsa in mig på nya bilbarnstolar? (helt seriöst, snart räcker inte babyskyddet till Mini. Han är för tjock!)
Först ska jag stoja lite med min tjorviga unge så att han somnar i alla fall.
lördag 5 februari 2011
Lördagkväll
Lördagskvällen börjar lida mot sitt slut. Jag har sett tre filmer på två kvällar. Båda mina donator-barnfilmer och Alice i Underlandet.
Inte känner jag mig som J. Lo. Snarare som Annette Bening i The Kids are All Right, med det lilla undantaget att jag inte är flata och inte heller gift med Julianne Moore.
Jag älskar Mini, men känner mig lite isolerad på kvällarna. Mini sover som en liten gris och jag sitter ensam. Nästan varje kväll. Jag får börja bjuda hem folk, alternativt sätta igång något kreativt projekt.
Så här kan jag inte ha det!
Vad hittar andra barnlediga på om kvällarna?
(ja ni andra också för den delen ;-) )
Inte känner jag mig som J. Lo. Snarare som Annette Bening i The Kids are All Right, med det lilla undantaget att jag inte är flata och inte heller gift med Julianne Moore.
Jag älskar Mini, men känner mig lite isolerad på kvällarna. Mini sover som en liten gris och jag sitter ensam. Nästan varje kväll. Jag får börja bjuda hem folk, alternativt sätta igång något kreativt projekt.
Så här kan jag inte ha det!
Vad hittar andra barnlediga på om kvällarna?
(ja ni andra också för den delen ;-) )
Lovebombning
Visst är det ett härligt ord? Kärleksbomba.
Det är vad Mini och jag pysslar med nuförtiden. Dåligt väder, förkylning och bortresta och sjuka vänner gör att vi i princip rör oss i vår egen lilla bubbla och det är så skönt. Jag tror inte att vi har haft det så här bra någonsin förut. Bara lunka på. Äta då, sova då, gosa och leka. Jag försöker inte bestämma tider eller bli frustrerad när han inte följer rutiner jag tror mig ha hittat. I stället bara njuter jag. Ligga på sängen och känna hur sömnen gör hans lilla kropp tung och avslappnad. Lyssna på ljudet av nappen som guppar, andetagen.
Heja på när han gör miniarmhävningar på mage och skratta när ögonen glittrar och det lilla ansiktet spricker upp i stora leenden.
Och inse att den här prestationsprinsessan lärt sig att andas på ett helt nytt sätt av en liten kille full av kärlek. En liten kärleksbomb.
Det är vad Mini och jag pysslar med nuförtiden. Dåligt väder, förkylning och bortresta och sjuka vänner gör att vi i princip rör oss i vår egen lilla bubbla och det är så skönt. Jag tror inte att vi har haft det så här bra någonsin förut. Bara lunka på. Äta då, sova då, gosa och leka. Jag försöker inte bestämma tider eller bli frustrerad när han inte följer rutiner jag tror mig ha hittat. I stället bara njuter jag. Ligga på sängen och känna hur sömnen gör hans lilla kropp tung och avslappnad. Lyssna på ljudet av nappen som guppar, andetagen.
Heja på när han gör miniarmhävningar på mage och skratta när ögonen glittrar och det lilla ansiktet spricker upp i stora leenden.
Och inse att den här prestationsprinsessan lärt sig att andas på ett helt nytt sätt av en liten kille full av kärlek. En liten kärleksbomb.
fredag 4 februari 2011
Filmtajm
Smart va?
Ren lyx
Superstar
torsdag 3 februari 2011
Liten
Jag är förandringsledare. Certifierad med erfarenhet. Ändå har jag så svårt att hantera förändringar. Speciellt när de verkligen berör mig och jag inte kan påverka dem.
Idag fick jag lite nyheter som gjorde mig orolig. Det behöver egentligen inte vara dåliga nyheter, det kan bara tiden utvisa, men det hjälper inte. Jag har en klump i magen och känner mig tre centimeter hög. Letar flyktvägar och sätt att ta mig ur situationen med bibehållen självkänsla. Samtidigt längtar jag bara efter en stor trygg famn att krypa in i.
Allt medan Mini vägrar somna och gör konster som att vända sig från rygg till mage. Min lilla cirkusartist!
Idag fick jag lite nyheter som gjorde mig orolig. Det behöver egentligen inte vara dåliga nyheter, det kan bara tiden utvisa, men det hjälper inte. Jag har en klump i magen och känner mig tre centimeter hög. Letar flyktvägar och sätt att ta mig ur situationen med bibehållen självkänsla. Samtidigt längtar jag bara efter en stor trygg famn att krypa in i.
Allt medan Mini vägrar somna och gör konster som att vända sig från rygg till mage. Min lilla cirkusartist!
onsdag 2 februari 2011
Hjälte
Idag ryckte Mini ut som hjälte och gick till Apoteket åt en kompis som inte kunde ta sig dit. Han propsade också bestämt på att vi skulle köpa en leksak till kompisen också. Det blev uppskattat. Mini är en omtänksam kille.
Omtänksamt var det också att sova från halv ett till tre, så att mamma hann laga och äta mat. Dessutom sova en timma. Ljuvligt.
Fast ikväll tycker jag nog att han var lite manipulativ. Han tjorvade sig ur sängen och charmade mamma med skratt och bus. Jag kommer att vara så ägd av Mini. Han lindar mig runt lillfingret vid 4 månaders ålder!
Omtänksamt var det också att sova från halv ett till tre, så att mamma hann laga och äta mat. Dessutom sova en timma. Ljuvligt.
Fast ikväll tycker jag nog att han var lite manipulativ. Han tjorvade sig ur sängen och charmade mamma med skratt och bus. Jag kommer att vara så ägd av Mini. Han lindar mig runt lillfingret vid 4 månaders ålder!
Larva sig
Men åh
När bredbandet är fixat vägrar datorn koppla upp sig.
När mamman är förkyld och sliten vägrar Mini somna om.
När goa vännen kommit på besök så åker hon strax igen.
Ja Ja, jag får väl gå upp och sparka igång den här dagen, för bredvid mig ligger en liten kille och sprallar igång sig. Sötnosen!
När mamman är förkyld och sliten vägrar Mini somna om.
När goa vännen kommit på besök så åker hon strax igen.
Ja Ja, jag får väl gå upp och sparka igång den här dagen, för bredvid mig ligger en liten kille och sprallar igång sig. Sötnosen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)