Ångest. Inte kan väl jag bli mamma?! Jag sover oroligt och funderar mycket. På sistone har det varit en hel del runt att barnet kan vara handikappat. Vanligtvis minns jag inget av mina drömmar, men inatt drömde jag att min dotter föddes. Hon var jättefin och slog upp sina ögon mot mig och så var de ljust bruna. Min donator har BLÅ ögon, så min första kommentar var att jag skulle reklamera säden. Lite sent för det kanske?!
Det finns inget jag heller skulle göra nu än knäcka en flaska vin och glida in i alkoholens ljuva töcken och kunna somna, för sova ordentligt, det gör jag inte nu.
fredag 26 juni 2009
onsdag 24 juni 2009
frustration
Okej, jag erkänner att jag inte tänkt på hur det skulle vara. Och att jag inte var förberedd. För er som inte kände mig innan Afrika kan jag meddela att jag är en hypokondriker big time. Hon är inte så aktiv längre, men ligger alltid och ruvar inne i mig. Den här väntan har kickat igång henne rejält. Jag hade inte tänkt på att jag skulle känna efter varje rörelse i kroppen, att jag skulle behöva gå 2 veckor och bara vänta på att få veta om det finns en liten i min livmoder eller inte.
Som jag längtat efter det här är det här ren tortyr för mig. Jag vill veta och jag vill veta NU!
Ja, jag är rastlös och ivrig och har svårt för att vänta. Jag VET! Lägg en hypokondriker på det så har ni mitt tillstånd just nu.
Som jag längtat efter det här är det här ren tortyr för mig. Jag vill veta och jag vill veta NU!
Ja, jag är rastlös och ivrig och har svårt för att vänta. Jag VET! Lägg en hypokondriker på det så har ni mitt tillstånd just nu.
måndag 22 juni 2009
Fladdrande vita gardiner
Många år har jag haft en dröm, eller om det kanske är en fantasi. Jag ligger på en säng i ett rum i en stor stad. Utanför är det varmt och soligt. Fönstren är lite öppna och låter stadens brus sippra in. Man hör trafiken utanför på gatan, människor som pratar och porslin som klingar. Framför fönstren hänger vita gardiner. De är fördragna men så tunna att dagsljuset nästan förstärks i det ljusa ljusa rummet. De fladdrar lite av vinden. Då slår det mig plötsligt att jag nu håller på att bli gravid och jag sträcker ut handen och känner på den sovande mannen som ligger bredvid mig i sängen.
Idag låg jag på en bädd i ett rum i Köpenhamn. Jag hörde trafiken utanför, människor på fiket nedanför. Framför fönstren hänger vita gardiner som rör sig sakta i vinden och jag har just lämnats av barnmorskan, eller jordemodern, som det heter på danska. Just i det här ögonblicket simmar mitt första försök att bli mamma i min livmoder och det slår mig att den här stunden på något konstigt sätt har levt med mig i flera år och när jag inser det stänger jag ögonen och somnar.
Allt är i harmoni.
Idag låg jag på en bädd i ett rum i Köpenhamn. Jag hörde trafiken utanför, människor på fiket nedanför. Framför fönstren hänger vita gardiner som rör sig sakta i vinden och jag har just lämnats av barnmorskan, eller jordemodern, som det heter på danska. Just i det här ögonblicket simmar mitt första försök att bli mamma i min livmoder och det slår mig att den här stunden på något konstigt sätt har levt med mig i flera år och när jag inser det stänger jag ögonen och somnar.
Allt är i harmoni.
Nu så
Nu visar Clearblue att LH-hormonet är på topp. Imorgon bitti ringer jag och bokar tid, tar bilen till jobbet och är såååå glad att jag inte har bokat möten imorgon eftermiddag. :D
Håll tummarna!
Håll tummarna!
söndag 21 juni 2009
Näeee
Men vad i hela friden. Här gick jag igång på alla cylindrar och så när jag väl får Clearbluetestet att fungera så visar det att LH-hormonnivån är för låg. Personan ger utslag lite för tidigt och på för låga nivåer och eftersom mina kvalitetssäkrade köpespermier inte är lika livsdugliga som "färska" så är det för tidigt. Så trippen till Köpenhamn är avblåst, i alla fall för nu, men imorgon eller i övermorgon kanske det sker!
Nu ska jag åka och titta på lägenhet och söka jobb istället. Så kan det gå!
Nu ska jag åka och titta på lägenhet och söka jobb istället. Så kan det gå!
Ägg
Idag gick jag upp och tänkte att "idag ska jag göra mitt första ägglossningstest". Sen kissade jag på både min P-datorsticka och sen kissade jag på ägglossningstestet. Konstaterade att stickorna var desamma, så de funkar säkert likadant.
Lite grinig blev jag när testet jag köpt på Apoteket inte verkade fungera särskilt bra. Nåja, jag ägglossar ju ändå inte förrän i dag 14 tidigast och nu är vi bara på dag 12. Eftersom testet bara innehöll 7 stickor kommer jag ändå att behöva köpa fler, så det gör ju inget om jag testar fler än 2 ggr per dag.
De var dyra de där testen, så det här lär ju bli ett kostsamt påhitt.
Gissa vem som blev förvirrad när P-datorn visade ett ägg i displayen. Jag har ägglossning!
Ringde kliniken och idag ska jag genomföra det största jag någonsin gjort!
Lite grinig blev jag när testet jag köpt på Apoteket inte verkade fungera särskilt bra. Nåja, jag ägglossar ju ändå inte förrän i dag 14 tidigast och nu är vi bara på dag 12. Eftersom testet bara innehöll 7 stickor kommer jag ändå att behöva köpa fler, så det gör ju inget om jag testar fler än 2 ggr per dag.
De var dyra de där testen, så det här lär ju bli ett kostsamt påhitt.
Gissa vem som blev förvirrad när P-datorn visade ett ägg i displayen. Jag har ägglossning!
Ringde kliniken och idag ska jag genomföra det största jag någonsin gjort!
lördag 20 juni 2009
6 dagar
6 dagar var den lilla flickan jag fick hålla i igår
om
6 dagar kan en liten flicka vara på väg att växa i min mage!
om
6 dagar kan en liten flicka vara på väg att växa i min mage!
fredag 19 juni 2009
Journalsamtalet
I förrgår var jag på Vitanovakliniken och pratade med barnmorskan som ska inseminera mig. Om vi håller tummarna hårt och min kropp är på gott humör så kan första försöket ske redan nästa vecka!
Besöket var bra, det stärkte mig i mitt beslut. Det finns ingen chans att jag inte skulle genomföra det här längre.
Nu kör vi!
Besöket var bra, det stärkte mig i mitt beslut. Det finns ingen chans att jag inte skulle genomföra det här längre.
Nu kör vi!
tisdag 16 juni 2009
Hål i huvet?
Idag har jag bestämt mig för att söka ett nytt jobb. Ett jobb som inte går ihop med att skaffa sig en liten bebis. Ett jobb som innebär att jag kommer att behöva resa 30-50 dagar om året.
Men jag tänker så här: OM jag inte blir gravid, så VILL jag ha det här jobbet. Jag måste kanske utgå från situationen som den är just nu och inte från hur den kanske kommer att bli? Eller har jag hål i huvet och tänker helt galet?
Men jag tänker så här: OM jag inte blir gravid, så VILL jag ha det här jobbet. Jag måste kanske utgå från situationen som den är just nu och inte från hur den kanske kommer att bli? Eller har jag hål i huvet och tänker helt galet?
måndag 15 juni 2009
dåliga vanor
Jag har så länge letat efter en man att dela mitt liv med att jag har svårt för att bryta den vanan. Jag är van vid att flörta, leta, försöka, kämpa och nu ska jag inte göra det längre. Hur kan det vara så svårt att bryta ett sånt mönster? Det är knepigt för det gör ju att jag funderar på om jag verkligen vill det här. Letar jag fortfarande efter mannen? Tja, jag gör väl det, men borde jag leta så målmedvetet just nu?
Jag läste på en hemsida att man måste sörja klart att man inte får kärnfamiljen innan man drar igång inseminationsprocessen. Har jag verkligen gjort det? Måste man verkligen göra det?
Jag läste på en hemsida att man måste sörja klart att man inte får kärnfamiljen innan man drar igång inseminationsprocessen. Har jag verkligen gjort det? Måste man verkligen göra det?
söndag 14 juni 2009
Längtan och rädsla
Att längta så mycket efter ett litet kryp som jag gör känns både märkligt och naturligt på samma gång. Det är skrämmande att tänka tanken att vid den här tidpunkten nästa år så kanske du finns till. Mitt alldeles egna barn. Samtidigt skickar den tanken fantastiska ilningar genom min kropp. Det känns som att det är förnimmelsen av lycka. Samtidigt som det är glädje är det skräck, ska jag? Och ska jag göra det alldeles själv?
Bilden jag har levt med hela mitt liv har varit att bilda en familj tillsammans med en man. Min man. Livet ser ju dock inte ut att skicka honom i min väg. Mannen. Jisses vad jag har letat och försökt. Jag har lyft på stenar och kysst grodor till förbannelse, utan att han visat sig. Han som skulle bli din pappa.
Igår var jag på bröllop. Jag såg kärleken mellan två personer. Såg löften bytas och välsignas. På ett sätt vemodigt för mig. Jag kommer antagligen aldrig att få uppleva den där stunden. Aldrig lita på den blinda kärleken som de gjorde igår. Jag försökte tänka positiva tankar, men tänkte på de två paren som inte kom till bröllopet för att de separerar.
Sen träffade jag en man, som jag faktiskt tror var intresserad av mig. Jag pratade med honom till fördrinken, fick honom till bordet och dansade och pratade med honom under kvällen. Men jag kunde inte förmå mig att ge mig hän åt flörten. Jag kunde inte förmå mig att lura honom åt sidan, lura ut honom på trappan eller någon annanstans. Jag kunde bara förmå mig att dansa, prata och skratta. Känna den ljuvliga stämningen på festen. Så har jag kommit till en punkt nu där jag inte längre är intreserad av män? När framgångsrika och trevliga män visar intresse så förmår jag inte att besvara det längre?
Det andra stora skräckmomentet är mitt jobb. Nu börjar finanskrisen visa sitt fula tryne och vi säger upp människor. Jag vet inte om jag får vara kvar. Även om jag tror det, vad gör jag om min trygga inkomst försvinner? Ska jag välja bort dig då? Frågan är nog egentligen dum, för jag förstår ju att känslan och saknaden av dig gör att jag aldrig skulle förlåta mig om jag inte försökte bli mamma till dig.
Så i matchen mellan Längtan och Rädsla leder Längtan med 1-0.
Bilden jag har levt med hela mitt liv har varit att bilda en familj tillsammans med en man. Min man. Livet ser ju dock inte ut att skicka honom i min väg. Mannen. Jisses vad jag har letat och försökt. Jag har lyft på stenar och kysst grodor till förbannelse, utan att han visat sig. Han som skulle bli din pappa.
Igår var jag på bröllop. Jag såg kärleken mellan två personer. Såg löften bytas och välsignas. På ett sätt vemodigt för mig. Jag kommer antagligen aldrig att få uppleva den där stunden. Aldrig lita på den blinda kärleken som de gjorde igår. Jag försökte tänka positiva tankar, men tänkte på de två paren som inte kom till bröllopet för att de separerar.
Sen träffade jag en man, som jag faktiskt tror var intresserad av mig. Jag pratade med honom till fördrinken, fick honom till bordet och dansade och pratade med honom under kvällen. Men jag kunde inte förmå mig att ge mig hän åt flörten. Jag kunde inte förmå mig att lura honom åt sidan, lura ut honom på trappan eller någon annanstans. Jag kunde bara förmå mig att dansa, prata och skratta. Känna den ljuvliga stämningen på festen. Så har jag kommit till en punkt nu där jag inte längre är intreserad av män? När framgångsrika och trevliga män visar intresse så förmår jag inte att besvara det längre?
Det andra stora skräckmomentet är mitt jobb. Nu börjar finanskrisen visa sitt fula tryne och vi säger upp människor. Jag vet inte om jag får vara kvar. Även om jag tror det, vad gör jag om min trygga inkomst försvinner? Ska jag välja bort dig då? Frågan är nog egentligen dum, för jag förstår ju att känslan och saknaden av dig gör att jag aldrig skulle förlåta mig om jag inte försökte bli mamma till dig.
Så i matchen mellan Längtan och Rädsla leder Längtan med 1-0.
måndag 8 juni 2009
Lite mer verklighet
Jag borde kanske inte agera just nu. Jag har PMS och en diskussion med mannen jag för bara en vecka sedan sa ja till att leva tillsammans med som håller på att krossa mitt hjärta. Men jag har funderat i över en vecka nu på den tidsfrist som jag satt upp för mig själv. Jag sa att jag skulle vänta med allt till efter sommaren. Sen tänkte jag plötsligt att sommaren nog är slut i början av augusti och sen tänkte jag att det var ju synd att jag skulle resa till Spanien just DEN veckan.
Så jag bestämde mig för att prioritera det som är viktigt för mig. Det är inte viktigt för mig att försöka leva med någon som inte vill kommunicera med mig. Det är inte viktigt att göra allt enligt regelboken. Så idag bokade jag tid för ett inledande samtal på Vitanovakliniken. Samtalet som är steget före inseminationen. Jag har redan beviset på att jag har äggstockar, äggledare och livmoder utan anmärkning. Jag har redan beviset på att jag inte har HIV, gonorré eller klamydia.
Jag har redan tänkt igenom alla tankarna och kommit fram till att jag vill göra det här. Visst är det otäckt, men om jag inte provar att bli mamma nu kommer jag att ångra mig i hela mitt liv. Och det är just det jag har ju inte massor av tid. Så det är hög tid för mig att sluta försöka vara andra till lags och vara lite mer egocentrisk.
Så jag bestämde mig för att prioritera det som är viktigt för mig. Det är inte viktigt för mig att försöka leva med någon som inte vill kommunicera med mig. Det är inte viktigt att göra allt enligt regelboken. Så idag bokade jag tid för ett inledande samtal på Vitanovakliniken. Samtalet som är steget före inseminationen. Jag har redan beviset på att jag har äggstockar, äggledare och livmoder utan anmärkning. Jag har redan beviset på att jag inte har HIV, gonorré eller klamydia.
Jag har redan tänkt igenom alla tankarna och kommit fram till att jag vill göra det här. Visst är det otäckt, men om jag inte provar att bli mamma nu kommer jag att ångra mig i hela mitt liv. Och det är just det jag har ju inte massor av tid. Så det är hög tid för mig att sluta försöka vara andra till lags och vara lite mer egocentrisk.
Vad gör jag här?
När jag var liten lekte jag med dockor. Jag föreställde mig hur de var de barn jag skulle ha när jag växte upp. När jag var 20+ valde jag att göra uppror mot allt jag var uppvuxen med. När jag blev 30 så rämnade min värld. Vid 35 hade jag blivit en äventyrare.
Nu är jag snart 40 och jag saknar mina dockor. Kärleken ser inte ut som i sagan och allt är lite ställt på sin kant. Det jag trodde skulle vara enkelt visade sig vara det som skulle vara svårast.
Så vad gör jag här? Jo, jag tänkte låta den här bloggen bli min kanal, bli min ventil under min resa att eventuellt bli förälder. Jag skriver eventuellt, för jag inser att det inte är något jag kan räkna med även om längtan river och sliter i min kropp och faktiskt driver tårar ner över mina kinder i skrivande stund.
Jag har funderat och längtat i många år. Jag har stått på savannen i Afrika och fått tacka nej till att ta med mig barn som antagligen inte lever idag. Jag har fått neka en 5-årig pojke att få följa med mig. Jag har undersökt, funderat och fått välja bort adoption. Jag har öppnat mitt hjärta för den 5-åriga dotter mitt ex hade och även om hon var ett bortskämd snorunge, så saknar jag henne oerhört.
Så, i början av 2009 bestämde jag mig för att jag skulle testa insemination i Danmark, när en man tog plats i min tillvaro och jag bestämde mig för att vänta. Nu känner jag att det går inte. Jag kan inte anpassa mig efter andras nycker och godkännanden längre. Nu tänker jag genomföra det här. Och jag tänker dela det med den som vill och orkar läsa.
Välkommen hit.
Nu är jag snart 40 och jag saknar mina dockor. Kärleken ser inte ut som i sagan och allt är lite ställt på sin kant. Det jag trodde skulle vara enkelt visade sig vara det som skulle vara svårast.
Så vad gör jag här? Jo, jag tänkte låta den här bloggen bli min kanal, bli min ventil under min resa att eventuellt bli förälder. Jag skriver eventuellt, för jag inser att det inte är något jag kan räkna med även om längtan river och sliter i min kropp och faktiskt driver tårar ner över mina kinder i skrivande stund.
Jag har funderat och längtat i många år. Jag har stått på savannen i Afrika och fått tacka nej till att ta med mig barn som antagligen inte lever idag. Jag har fått neka en 5-årig pojke att få följa med mig. Jag har undersökt, funderat och fått välja bort adoption. Jag har öppnat mitt hjärta för den 5-åriga dotter mitt ex hade och även om hon var ett bortskämd snorunge, så saknar jag henne oerhört.
Så, i början av 2009 bestämde jag mig för att jag skulle testa insemination i Danmark, när en man tog plats i min tillvaro och jag bestämde mig för att vänta. Nu känner jag att det går inte. Jag kan inte anpassa mig efter andras nycker och godkännanden längre. Nu tänker jag genomföra det här. Och jag tänker dela det med den som vill och orkar läsa.
Välkommen hit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)